bloggen blir nedlagd, bortglömd, lämnad.
Ungefär så som jag är just nu.
Inte Karins fel, men allt i mitt liv går skit.
Å jag drömmer dagligen om att få flytta till Bollerup, få bo med Karin i vårat Karmarum.
Men det där är borta nu, finns inte längre någon plats för mig där. Men jag förstår hur hon har tänkt, hon vill såklart ha någon att bo med och att bo ensam kanske inte alltid är skönt och att vänta på att jag ska börja är kanske inte lönt, man vet ju aldrig när jag kommer in. Men hur känner jag mig då. Lite lämnad, lite slumplagd. Om jag börjar, vem ska jag bo med?
Stor del av att jag ville till Bollerup var Karin, var Karma. Det skulle bli askul. Men det sket sig, allting skiter sig.
Visst kan man väl vara vänner än då, men det kommer göra ont att se henne bo med någon annan, det kommer göra väldigt ont.
Så mycket vi hade planerat att göra. Damsuga men hög musik dånande, inget går väl upp mot riktig rock?
Bli rika via stallet.se, i hemlighet ingen får ju veta.... Våran hemliga killbok (innehållet får ingen veta om!).
Vårat färgglada rum och att bli allmänt kändisar på Bolle. Jag hade drömt om 3 år fyllda med Karmabus.
Å att få bo med lilla Drake skulle bli en upplevelse, jag som älskar hundar !
Det fanns mycket att drömma om, flum,flum,flum,flum.. Nu känns det som om allt bara stryks över med en fet svart penna.
Är det inte menat att jag ska få ha roligt längre?
Du Karin ska veta att jag hade sett fram emot det. Jag är inte sur på dig, jag vet varför du lät henne flytta in. Du orkar inte vänta på mig. Men anledningen till att jag blivit ledsen är för att drömmar och förväntningar i mitt liv har stryks...
Jag kommer säkert få svårt att bli en vän med hennes rumskompis som jag borde, för jag kommer att vara svart/avundsjuk, vääldigt avundsjuk. Jag vill inte bli det, men jag vet ju att jag kommer att bli det.
Så det är väl med en sprängade hjärna och med ögon nära att falla i tårar som jag säger att bloggen är nedlagd. Det blir inget Karma. För Karma, det var ju namnet på vårat GEMENSAMMA rum. Men det finns inte. Det existerar inte.
Karma var dåtiden, dåtiden som aldrig kom att vara sanning.
Tack för en trevlig tid. Hejdå
Inte Karins fel, men allt i mitt liv går skit.
Å jag drömmer dagligen om att få flytta till Bollerup, få bo med Karin i vårat Karmarum.
Men det där är borta nu, finns inte längre någon plats för mig där. Men jag förstår hur hon har tänkt, hon vill såklart ha någon att bo med och att bo ensam kanske inte alltid är skönt och att vänta på att jag ska börja är kanske inte lönt, man vet ju aldrig när jag kommer in. Men hur känner jag mig då. Lite lämnad, lite slumplagd. Om jag börjar, vem ska jag bo med?
Stor del av att jag ville till Bollerup var Karin, var Karma. Det skulle bli askul. Men det sket sig, allting skiter sig.
Visst kan man väl vara vänner än då, men det kommer göra ont att se henne bo med någon annan, det kommer göra väldigt ont.
Så mycket vi hade planerat att göra. Damsuga men hög musik dånande, inget går väl upp mot riktig rock?
Bli rika via stallet.se, i hemlighet ingen får ju veta.... Våran hemliga killbok (innehållet får ingen veta om!).
Vårat färgglada rum och att bli allmänt kändisar på Bolle. Jag hade drömt om 3 år fyllda med Karmabus.
Å att få bo med lilla Drake skulle bli en upplevelse, jag som älskar hundar !
Det fanns mycket att drömma om, flum,flum,flum,flum.. Nu känns det som om allt bara stryks över med en fet svart penna.
Är det inte menat att jag ska få ha roligt längre?
Du Karin ska veta att jag hade sett fram emot det. Jag är inte sur på dig, jag vet varför du lät henne flytta in. Du orkar inte vänta på mig. Men anledningen till att jag blivit ledsen är för att drömmar och förväntningar i mitt liv har stryks...
Jag kommer säkert få svårt att bli en vän med hennes rumskompis som jag borde, för jag kommer att vara svart/avundsjuk, vääldigt avundsjuk. Jag vill inte bli det, men jag vet ju att jag kommer att bli det.
Så det är väl med en sprängade hjärna och med ögon nära att falla i tårar som jag säger att bloggen är nedlagd. Det blir inget Karma. För Karma, det var ju namnet på vårat GEMENSAMMA rum. Men det finns inte. Det existerar inte.
Karma var dåtiden, dåtiden som aldrig kom att vara sanning.
Tack för en trevlig tid. Hejdå
Kommentarer
Postat av: karmakarin
vet inte vad jag ska säga.. förlåt
älskar dig, det ska du veta ♥
Trackback
